En spelsugen och undrande indian

Ibland förstår jag inte var jag får energi ifrån. Livet är jävligt sugigt just nu. För mycket att göra, kass ekonomi, massa sugiga problem och antagligen på väg att bli sjuk som fan. Ändå har jag av någon anledning haft mycket energi idag, i alla fall på kvällen. Vet inte alls var den kom ifrån, men på något sätt känner jag mig lite starkare och kämparglöden har vaknat till liv. Verkar som indianen i mig har vaknat och den jäveln vägrar att ge upp.

Skulle kunna ge mig fan på att indianjäveln har rymt imorgon bara för att jag skriver det här nu, men än så länge hoppas jag på att han stannar ett bra tag till. Känns skönt att han finns där och manar på.

Om jag är galen?
Det kan du ge dig fan på att jag är!

Träffade en kille idag som jag skulle ha dejtat för länge sedan. En väldigt snabbt möte, men ack så trevligt. Han har bott i min vackra hemstad Göteborg och bor sedan en tid i Örebro och jag måste säga att det var sjukt skönt att höra någon med en grymt "snygg" dialekt. Efter det extremt snabba mötet frågade jag mig själv varför jag fick för mig att inte dejta honom? Vad grundade jag det beslutet på? Eller var det ens ett beslut? Minns fan inte...

By the way.
Imorgon ska nollorna spela beachvolleyboll. Tycker det är grymt fuskigt att inte vi faddrar får vara med. Saknar volleybollspelandet så djävulskt och har hela kvällen försökt fjäska till mig att få vara med. Beror helt på hur många nollor som kommer vara med från Lupp. Jag hoppas, hoppas att jag får vara med också. Kommer hur som helst inte kunna hålla mig ifrån att röra vid en boll i alla fall så när de värmer tänker jag fan vara med endast för att få göra lite finger- och baggerslag.