Årets dejtande

Satt och tänkte för mig själv för en stund sedan att sammanfatta årets dejtande behöver jag ju inte göra, för jag har ju inte sysslat med sådant i år. Sedan kom jag på två och när jag kollade igenom bloggen lite närmare så lyckades jag skrapa ihop antalet till fem. Så mycket intryck gjorde dessa människor på mig, så mycket att jag inte ens kommer ihåg dem.

Bra skit!

Men för att göra smärtan kort så ska jag även sammanfatta den bra skiten kort...

Köpingskillen träffade jag i mars för en dejt. Det slog inga gnistor innan, under eller efter dejten. Visst var han trevlig, men definitivt inte en kille för mig. Jag behöver någon med lite mer fart i och det var helt enkelt inte han.

Linköpingskillen hade jag kontakt med ett bra tag efter dejten i april, som var riktigt trevlig, trots att han var kort (ja, jag och mina nojor). Charmig och mysig kille som jag hade kunnat tänka mig att ge en chans, men det rann ut i sanden. Jag upplevde att jag drog i kontakten och när jag inte orkade längre dog det ut.

Örebrokillen träffade jag en gång i juli. Den största floppen på mycket länge. Vi hade verkligen skitkul på dejten, fram till vi kom in på ämnet alkohol. Sedan kunde han tydligen inte förmå sig att säga rakt ut att han inte vill ses mer. Jag hade accepterat, men istället "sprang" han hem och hystade iväg ett mail med typ en mening i. Att han inte ville gå vidare.
Ja, men det var väl moget!

Stockholmskillen som jag kände redan innan vi träffades i juli att det var mer vänskap mellan än något annat, vilket han också kände. Där har det stannat också, som vänner. Och vi pratar faktiskt fortfarande en del med varandra om än mindre nu.

Karlstadskillen träffade jag under min stockholmsvistelse i augusti. Vet helt ärligt inte varför vi beslöt för att träffas för vi pratade inte med varandra speciellt mycket innan och definitivt inte mycket med varandra efteråt, men dejten var väl...skoj. För det var den och otroligt söt var han också. Men ja, det hände inte mer än så och det var väl ganska väntat egentligen.

Och till sist årets fråga.
Hur blev de så många?