Hur man lättast får egentid

Semester. För många innebär det lugn och ro, tid för att bara vila upp sig och ta hand om sig själv. För mig innebär det, förutom mitt ideella åtagande som jag själv väljer, att lyssna på alla andras jävla problem. Det kan hända att det är precis lika mycket som annars, men bara att det blandas upp med allt annat jag gör så att jag inte märker av det på samma sätt. Men det har varit lite som att trycka på en knapp och skiten har bara sköljt över mig. Det verkar liksom inte finnas något stopp på det. Är det så här jag har det annars också så förstår jag varför jag alltid känner mig stressad och inte hinner med så mycket av det som jag vill göra.

Samtidigt tycker jag att det är konstigt att människor i allmänhet tar sig friheten att använda mig som någon sorts hobbypsykolog. Dessutom inte har den minsta respekt för att jag faktiskt har ett eget liv och faktiskt har semester. Jag behöver också få vila och bara rå om mig själv. Jag hade kanske stått ut med det om jag hade fått ut någonting av det eller om det handlade om viktiga saker, men helt ärligt...jag kan fan inte bry mig om allas jävla små vardagsproblem. Det rinner ur folk som en enda äcklig sörja och efter ett tag slutar jag till och med lyssna. Jag hummar bara med och verkar intresserad.

I allt det här så finns det människor i min omgivning som faktiskt har den stora respekten att fråga om jag har tid. Tråkigt nog orkar jag inte med dem heller eftersom all annan tid äts upp av dem som absolut inte visar någon respekt. Och jag skulle i ärlighetens namn hellre lägga tid på dem som frågar. Jag hade för inte så länge sedan en vän som började prata, men stoppade sig själv och frågade om jag fortfarande hade semester. När jag sa ja så svarade personen med att vi kunde ta det en annan dag för att inte förstöra min semester med stuntproblem. Det gjorde mig så varm i hjärtat att jag sa att det inte gjorde någonting att vi tog det nu. Tänk om alla kunde tänka så. Låta det vara upp till mig om jag har tid eller inte istället för att bara förutsätta att det är så för att jag inte jobbar.

Det kan hända att jag just nu kommer att trampa väldigt många personen på tårna, men jag orkar faktiskt inte bry mig för det är ingen som verkar bry sig om vad jag känner heller. Men. För helvete. Deala med dina egna jävla hjärnspöken istället för att lasta över dem på mig. Jag har inte tid för jag har semester. Även som hobbypsykolog. Så. Nu var det sagt. Och behöver du ens fundera över om du är en av personerna som bör känna sig träffad så är du troligtvis det. Fast få inte för dig att be om ursäkt om du tänker den tanken efter att du läst det här. Tänkte du inte göra det innan så tjänar det inte så mycket till efter att jag outat hur jag känner.

Någon gav mig tipset att stänga av mobiltelefon och dator för att inte vara anträffbar och visst är tanken god, men det finns faktiskt saker jag vill göra som kräver mobil eller dator. Jag har istället hittat mitt eget sätt för att bli lämnad ifred. Ett mycket enkelt sätt när man ändå har semester. Vänder man runt på dygnet så har man hela natten och den vakna tiden för sig själv. Perfekt. Och som sagt...jag har ju ändå semester.