Att bry sig handlar inte om antal likes

Och så har det hänt igen. Något tragiskt och hemskt har drabbat en skola i Trollhättan. En ung kille gick maskerad med svärd och både mördade och skadade ett antal personer. Ja, ni vet garanterat vad som hänt så jag behöver inte dra hela historien. För alla som har facebook rullar informationen upp löpande hela tiden. Det ska delas, skrivas, gillas och gå med i varenda event som finns gällande hela den tragiska händelsen. Inget får missas, man behöver hela tiden göra någonting på facebook för att visa sin medmänsklighet.

Medmänsklighet genom genom likes är det nya. Eller ja, det har funnits ett tag. Ungefär varje gång någonting oerhört tragiskt händer. Det hypas några dagar eller veckor och sedan dör det ut. Man måste vara där, vara med och visa att man har koll och tycker det är tragiskt. Och vill man inte vara en del av hysterin som händer där så är det nästan som att folk tappar andan och förskräckelse. Den som hänger med mest på facebook är också den som bryr sig mest. Vill man inte vara en del av den så har man inget hjärta. Eller?

Det är tragiskt hur sociala medier påverkar oss. Bara för att jag inte tänker trycka "kommer" på något av alla event för att tända ett ljus för de omkomna så betyder det inte att jag kommer att strunta i det. Bara för att jag inte gillar allt som skrivs eller delas så betyder det inte att jag inte bryr mig eller saknar vare sig hjärta eller medmänsklighet. Jag tycker det är fruktansvärt det som har hänt. Så fruktansvärt tragiskt hur vårat samhälle håller på att förändras, men det blir ingen skillnad bara för att jag gillar allt på facebook eller tänder ett ljus på en bestämd dag och tid.

Jag har tänt ljus, men jag valde att göra det när jag ville och det var viktigt för mig. Däremot var det inte lika viktigt att berätta för varenda person i Sverige att jag tänker göra det. Jag har följt med i media och jag har tyckt saker, men jag har inte uttryckt detta via sociala medier. Visst. Nu bloggar jag förvisso om det, men det är mest för att jag blir så irriterad över hur människor försöker visa sin status genom likes och tror att det förändrar världen. Det förändrar inte ett skit för någon, någonsin och jag blir seriöst bara äcklad av det jag ser.

Sedan har vi den fantastiska läraren som stod upp för sina elever och betalade med sitt liv. Vi kan alla vara överens om att han är en hjälte på alla sätt och vis, men det kan hända att jag kommer att låta lite väl bitter nu. Hade det inte varit bättre att tala om för honom vilken fantastisk människa han är/var när han levde? Alla som hade någon form av koppling till honom behöver inte uttrycka sin kärlek för honom för det är precis samma sak där. Det blir lite krystat och äckligt till slut. Tyvärr. Och jag förstår sorgen på alla sätt och vis, men den behöver inte överexponeras. Jag hoppas dock för allt i världen att ni även sa de där orden till honom när han levde annars betyder de faktiskt ingenting nu när han inte finns längre.