Ring klocka, ring

Två månader kvar tills jag flyttar till en alldeles egen lägenhet. Det betyder att det är exakt lika lång tid kvar tills jag tar mig an en ny utmaning i livet. Att bo själv för första gången på otroligt många år. Det kommer att bli en enorm prövning, men jag är redo för den även om mina hjärnspöken redan har börjat vakna till liv.

Allt känns så skrämmande, men ändå som något spännande. Jag är klar med mitt förflutna och för att jag ska kunna utvecklas framåt så är det det här steget jag behöver ta. Jag måste från nu lära mig att klara mig själv, tro på att jag är stark nog och inse att det är över nu. Om jag fortsätter att göra mig svag så kommer jag alltid att vara en förlorare och han som var efter mig kommer alltid ha övertaget. Det har tagit enormt mycket tid och kraft att komma till den punkt jag är idag, men det har varit värt det. Varenda sekund.

Det ska bli så skönt att få ha ett hem som bara är mitt. Där jag får rå om mig själv och bygga upp till en plats där jag kan få ro och fortsätta växa. Och jag har lovat mig själv att inte gå tillbaka till de mönster som gör att jag backar i min utveckling så som att alltid ha folk hemma, rapportera saker jag gör eller ständigt ha ljud runt omkring mig som distraherar min oro. Nej, nu är det dags att ta klivet fullt ut för att bli den så otroligt starka och modiga person jag är. Jag ska visa min omvärld att det går och framför allt så ska jag visa mig själv. No more medberoende. Punkten är satt.

Nu tar jag klivet, samtidigt ser jag mig omkring i min nuvarande lägenhet och inser att tiden har stått still alldeles för länge. Det jag faktiskt äger kan rymmas i ett litet släp. Blir förvisso lätt att ta från punkt a till punkt b, men det kommer att bli ekande tomt i mitt nya hem som kommer att kännas som ett palats i jämförelse fastän det bara handlar om 60 kvadrat. Å andra sidan ser jag det som någonting positivt då jag inte kommer att ta med mig någonting från mitt gamla liv till det nya. Nu har jag chansen att bygga upp någonting själv, från start. En helt fantastiskt känsla.

Från den första augusti börjar mitt nya liv, så låt klockan få räkna ner likt nyårsafton. Efter det firar jag för resten av livet. Det kommer att bli en enda lång fest. Fram till dess tassar jag omkring på tå som ett barn på julafton och passar på att njuta av sommaren. För det blir väl sommar i år också...eller?