Paradiset

Det är precis så fantastiskt som det låter. Jag är i mitt alldeles egna paradis, Turkiet. För att vara lite mer exakt så befinner jag mig i Side, eller strax väst om Side på en resort. Kom hit igår efter tolv timmars resande som faktiskt gick mycket smidigare än vad jag hade trott och då var ändå SJ inblandat i en och en halv timme. Reste dock med en hel del marginal ifall de skulle klanta sig, vilket egentligen är helt absurt att man ska behöva räkna med. Skitsamma. Jag är här och det är det som räknas just nu.

När jag satt i transfern ut till hotellet landade hela min själ och det kändes som att jag kommit hem. Galen känsla eftersom Turkiet inte på något sätt är en del av mig. Inte mer än att jag älskar landet i sig och åkt hit en herrans massa gånger. Men jag kan inte förklara vad som händer med mig när jag kommer hit. Turkiet är min själs hem på något skumt sätt. Jag mår bra här. Så in i helvete bra. Hann knappt mer än att sätta mig på bussen innan jag somnade och vaknade 40 minuter senare när chauffören ropade ut hotellet. 

Denna gången har jag rest helt själv och jag tror helt ärligt att det var ett riktigt bra val. Bara tid för mig själv. Göra mina alldeles egna val och bara bry mig om vad just jag känner för idag. Allt jag behöver finns dessutom på hotellet förutom själva havet, som ligger på ett behagligt avstånd på 200 meter från hotellet. Annars finns verkligen allt annat precis här. Två restauranger, glassbar, en affär med det mesta att tillgå, två barer, spelhall, showhall, fem pooler, tennisbana, gym, relaxpool inomhus och ett spa med galet bra priser. Och rummet. Alltså rummet är gudomligt, speciellt för mig som bor helt själv. Skulle jag kunna ta med det hem och fortsätta ha det som lägenhet för all framtid så hade jag gjort det. 

Personalen överallt här är urtrevliga och passar upp på mig hela tiden. Kanske för att jag är tjej och själv, men jag bryr mig faktiskt inte så mycket om det om jag ska vara helt ärlig. För från första gången överallt så har de öppnat dörren för mig när jag ska in någonstans och så fort jag ska ta mig ut. Till och med när jag skulle in på gymmet där det inte finns någon personal. Dock finns det personal på spat som ligger precis jämte. Den enda dörren jag hittills själv behövt att öppna när jag ska in eller ut är till själva rummet. Eller ja, förutom idag när jag stötte ihop med städerskan i dörren, som ville in och städa och hon råkade vara lite snabbare på handtaget än jag. 

Vädret är väl det enda som hade kunnat vara lite bättre. Är dock 15 grader en molnig dag, men med nordliga vindat blir det relativt kallt. Dock inte så kallt att jag behöver sätta på mig jackan jag har med mig för att inte dö av köld när jag kommer hem igen, men lite kyligt blir det allt.  Imorgon bestämde sig däremot vädergudarna för att ge oss strålande sol och blå himmel istället för det regn som envist har presenterats på väderleksrapporten. Då blir det att kasta sig ut till poolen med bikini och solskyddsfaktor. Spa, gym och relaxpool får nöja sig med mitt sällskap de regniga och molniga dagarna. 

En lite störande sak på tal om väder. 

Det första som hände när vi satte oss på transferbussen igår är mamman och dottern precis jämte mig som stönade beklagande att det var så sjukt jävla varmt. Det var 17 grader och växlande molnighet. Långt ifrån den värme som det normalt brukar vara i Turkiet. Och nej, så jävla varmt var det faktiskt inte. Jag satt med långärmad tröja och långbyxor på mig utan att svettas nämnvärt. Den typen av människor borde fan inte få möjligheten att resa utomlands, om det nu är så jobbigt med värmen. Eller jo, det kan de få göra, men endast resor till kalla länder. 

Nä, nu ska jag och jag ha kuddkrig med varandra i min sketstora dubbelsäng. Sedan väntar skönhetssömn innan dejten med solen imorgon. Imorgon kväll går jag under smeknamnet kräftan.