Nu har killen tagit allt ett steg längre och gått ut med historien bakom missbruket och det har faktiskt lett till kommentarer helt åt andra hållet. Givetvis är det fantastiskt att människor har börjat tänka till och inse att det faktiskt kan finnas en anledning till varför människor hamnar i situationer som man inte vill hamna i. Men jag tycker samtidigt att det är ganska tragiskt att en person som hamnat i ett missbruk, erkänner och försöker ta sig ur det måste bända ut och in på sig själv för att andra ska visa någon som helst förståelse och medmänsklighet. Egentligen ska det inte behövas alls.
Vi är helt klart alldeles för snabba med att döma ut andra. För egentligen, om man tittar på hur killen har velat ge för bild av sig själv i media så kan man ganska snabbt lista ut att det är en kille som kanske inte mår så jäkla bra inombords. Man behöver inte vara ett geni för att lista ut att ett sådant begär på bekräftelse inte är ett helt friskt beteende. Nu behöver det inte alltid vara så, men i gemenskap med erkännandet så borde man ändå kunna tänka till och inse att det kanske inte är helt underligt i alla fall.
Det finns allt som oftast en anledning till varför vi agerar som vi gör eller hamnar i situationer som vi egentligen kanske inte vill. Vi måste bara lära oss att inte döma ut andra människor för snabbt. Och vi ska inte behöva vränga ut och in på själen för att få andra att fatta att det finns en förklaring. Jag tycker dock att det är bra att han faktiskt berättar sin historia så att människor kanske någon gång lär sig att tänka innan de dömer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar